prodigio

Men det struntar jag i, idag.

Halloj!
Här sitter en megatrött Lina och dricker apelsin juice och käkar farmors bröd. Måste börja vända tillbaka litelite grann på dygnet faktiskt. Visst, det är ju inte så att jag sover bort HELA dagarna, men att vakna halv tolv är fan inte okej. Speciellt inte om man börjar jobba två. Man hinner aldrig få någon nytta gjord. Men jag somnar inte förrns 3-4 på nätterna så det är inte konstigt att man sover länge. Snacka om ond cirkel.

Hade gärna suttit i den här soffan hela dagen och bara myst med kissen min. Men det går ju inte. Plikten kallar som man brukar säga. Jobb väntar.

Jag måste åka om 1 timme och jag har inte donat med nånting. Inte klätt på mig, inte borstad tänderna, inte tvättat ansiktet, inte plockat undan osv osv. Tidsoptimisten, det var jag det.

Frågan är om jag ens vågar köra min bil till stan. Glömde berätta att igår så tröck Sandra så att rutan åkte ner på den där knappen ni vet, sen gick det inte att få upp den! Mer än halvvägs. Jag ringde såklart pappa på en gång (haha) och frågade vad han trodde det kunde bero på och han sa att det förmodligen var en säkring som hade gått. Så jag fick åka hem sådär ända till björkön, i regnet! Här snackar vi 3 mil. När Simon skulle kika på det så lossnade hela jävla rutan ifrån fattningen, så där stod Simon med en hel ruta i händerna liksom. Han lyckades dock sätta tillbaka den provisoriskt tills vi ska lämna in den imorn (igen!!). Men jag måste ju ändå åka med den in till stan så det är bara hålla tummarna för att det inte ska flyga rutor.

Ordbajs, ordbajs...