prodigio

Nu är det såhär. Jag är lite småless. Eller storless. Ikväll hade jag och Simon nämligen våran första kväll på länge som vi kunde umgås med varandra på. Så imorse planerade vi att vi skulle mötas upp i stan efter han slutat jobba så vi kunde gå på hemmakväll och hyra film. Sagt och gjort, vi hyrde 3 filmer. Observera att det var Han som verkligen tyckte att vi skulle hitta på något tillsammans för en gångs skull.

När vi kom hem lagade vi mat och åt och sedan slog vi på första filmen. Efter en halvtimme somnar karln bredvid mig. Men jag tänkte att han kunde få sova ett tag så kanske han skulle bli pigg senare. Timmarna gick, idol passerade och jag hann slå på en ny film. Han sov fortfarande. Tillslut vart jag irriterad och sa åt han att gå och lägga sig i sovrummet eftersom han tog plats över HELA soffan. Han fortsatte bara mumla men tillslut fick jag liv i han. OH HAPPY DAY. Äntligen ska vi umgås. Så jag myste ner mig i soffan förväntansfull framför filmen och cirka 10 minuter senare hör jag; "Nja, jag ska nog gå och lägga mig nu jag. Sen säger han godnatt och ger mig en puss!"

Vad i hela helvete? Nästa gång vi ska göra nåt så tänker iaf jag bara gå iväg och göra något annat.

Karlar...