prodigio

Sådana är dagarna, upp och ner, för allt & alla.

Sitter och käkar vindruvor i skrivande stund och tänker. Tänker på en jävla massa gör jag. På egentligen helt oväsentliga jävla saker, men likt förbannat kan jag inte låta bli att bli förbannad. Förbannad på livs levande människor helt enkelt..(?)

Nog med det. Vindruvorna är åtminstonde goda. Befinner mig iaf ute på björkön. Skönt faktiskt. Känner mig trött och mör i kroppen, så jag hoppas på en tidig kväll ikväll. Fick även ett uppiggande mail nyss av min lärare som sa att första lektionen imorgon är inställd, hallelujah! Det betyder att jag börjar 10:25 iställer för 08:30. Jag hoppas jag inte kliver upp i sista minuten, vilket jag gjorde idag, för det förstör helt ärligt hela dagen. Kände mig som ett spöke hela dagen idag, uschfyblä. Nej, imorgon siktar jag till och med på att få i mig frukost, vilket händer mer sällan, tyvärr. Sen ser jag också fram emot att köra den långa biten in till stan (3 mil). Det låter kanske helknepigt, men jag tycker det är u-bart jag, man hinner liksom vakna till lite och se en massa folk. Sinnessjuk eller trött? Båda delarna kanske.

Jag hade egentligen tänkt börja skriva på EU-rapporten idag, men jag tror faktiskt jag skjuter upp det 1 dag. Mina ögonlock är alldeles för tunga för det denna afton. Helgen består också av plugg och det bådar inte gott.

Adjöken.